Jag trodde inte att Fjollan skulle dö någonsin. Men det förstod jag ju att den dagen skulle komma även för Fjollan. Jag trodde och hoppades dock att Fjollan skulle passera det magiska 10-års-strecket…men ack nej.

Fjollan har alltid varit en pigg och frisk hund. Hon har burit och fött valpar hur lätt som helst. Jag har otaliga gånger fascinerats över Fjollans styrka. Fjollan var även väldigt stark mentalt.

När jag ”pratade” med Fjollan sista gången innan hon skulle sövas för skiktröntgen...jag var väldigt säker på att Fjollan inte skulle väckas ur den sövningen utan få sprutan som gjorde att hon fick sova för alltid…när jag alltså pratade med Fjollan så förundrades jag än en gång över hennes lätta sinnelag. Trots att hon plågades rejält av en olidlig hosta. Hon var den där glada Fjollan som viftade med hela kroppen och överöste mitt ansikte med pussar. När hon vände sig en sista gång när vårdaren ledde iväg Fjollan så hade hon fortfarande det där glada lätta uttrycket som var så typiskt för Fjollan, även om jag tror att vi båda visste på våra respektive medvetandeplan att vi aldrig skulle ses igen.

Jag såg Fjollan igen men då sov hon djupt. Som jag anade så var det bästa för Fjollan att få somna för gott. Det var veterinärernas bedömning efter den skiktröntgen som gjordes. Jag var med Fjollan in i det sista. Det var faktiskt också en lättnad att kunna hjälpa henne.

Hostan som Fjollan hade visade efter obduktionen bero på en elakartad cancertumör i vänstra lungan. Cancern hade spridit sig till de närmsta lymfknutorna. Cancern var av formen malign histiocytos. Samma form av cancer som Bimbo dog av, fast Bimbos cancer hade spritt sig till fler organ.

Och viktigt är att Fjollan fick vara en ovanligt pigg och frisk hund till hon fyllde 9 år. Hon fick ett rikt och helt bernerliv. Och hon gav så otroligt mycket. Jag älskar dig min Fjoll och du lever alltid i mitt hjärta.

Till minne av Bimbo, Fina Rossinas Bimbo
2003 06 26 – 2008 07 14

Med tungt hjärta skriver jag ett ”till minne” av min Bimbo som bara blev 5 år gammal.
Bimbo var en lätt hund att ha. Hon var en lugn valp som gärna låg och sov i mitt knä. Stor skillnad från vad jag var van vid. Både hennes mor och mormor hade varit energiknippen som ständigt var på språng. Alla har ju sin charm!
På promenaderna höll hon sig nära. Gick gärna i mina fotspår…ibland hann jag kliva ur dom…
Bimbo älskade att balansera på stockar. Hon hade väldigt roligt på promenaderna efter stormen Gudrun, vissa stockar låg högt upp, Bimbo hoppade upp och balanserade högt ovanför marken! Här balanserar Bimbo på en stock efter stormen Pär.

Tack för allt! Jag älskar dig.

Den 28:e februari 2007 på Rossinas födelsedag, hon skulle blivit 9 år, spred vi hennes aska från en sten belägen en bit upp ovanför vårt hus, nu är hon fri att springa och komma som hon vill!

Bimbo, Emelie med Rossina i urna, Fjollan, Doris.

Det var lite pulsande i ganska djup snö innan vi till sist nådde toppen på stenen där jag stått många gånger och ropat på Rossina när hon varit ute på sina äventyr med sina döttrar…
Vi stod där på stenen, matte Emelie, dotter Fjollan, dotterdotter Bimbo och dotterdotterdotter Doris och såg Rossinas aska sväva ut över marken, det blev en stund i stillhet mot alla odds! Tänker då på att mina flickor inte brukar vara stilla utomhus så ofta. Hussarna Stefan och Henrik var också med men fick inte plats på stenen.

TACK MIN FINASTE ROSSINA, JAG ÄLSKAR DIG OCH SAKNADEN GÖR VÄLDIGT ONT IBLAND. MEN ALLA HÄRLIGA MINNEN OCH TIDEN HJÄLPER MIG ATT LÄKA SÅREN SOM OFRÅNKOMLIGT UPPSTÅR NÄR MAN FÖRLORAR EN SÅ TROGEN VÄN!

Så har min älskade Rossina fått somna in.

 Märkte i slutet av november 2006 att hon hade lite svårt att bajsa och att korvarna blev platta. Annars så mådde hon som vanligt, åt och var pigg och glad. Faktiskt ovanligt pigg och aktiv för sin ålder, inga krämpor i form av stelhet eller så.
 Det visade sig att Rossina hade en stor cysta på livmoderhalsen som växte ner i bäckenet. Livmodern inklusive cystan och en tumör på ena äggstocken opererades bort, veterinären var mycket nöjd med resultatet, han kände att han hade fått bort allt och prognosen var väldigt positiv! Rossina hämtade sig snabbt efter den, pga cystans storlek och läge, väldigt komplicerade operationen! Hon fortsatte att vara den pigga och aktiva Bernern hon alltid varit!

 I början av januari märkte jag samma symtom igen. Rossina röntgades och veterinären konstaterade en ny tumörbildning ungefär där cystan utgått ifrån. Att det kommit tillbaka så snabbt tydde på en väldigt aggressiv form. Att operera igen skulle innebära att Rossina fick problem då allt som gick och lite till togs bort vid förra operationen, veterinären avrådde.

Måndagen den 22:a januari 2007 kunde inte Rossina bajsa alls, veterinären konstaterade att knölen vuxit sig så stor att tarmen nästan var helt igensatt, Rossina fick somna in.

  Man kan säga att Rossina var mitt livs bästa impulsköp!

 En impulsiv väninna till mig kom helt plötsligt på att hon skulle skaffa hund. Hon surfade runt på nätet och hittade rasen Berner Sennen. Hennes dåvarande man hade haft en granne som haft en Berner som var världens snällaste. Hela grannskapets alla ungar hade klättrat på denna stackars hund. Dom bestämde sig för rasen och surfade lite till och hittade Lena Heimarks kull på 15 valpar!

 Dom tingade en hane. Min impulsiva väninna tjatade; ”-ska inte ni också ha en!”. Jag kände inte till rasen men tyckte den verkade vara lite stor för mig. Vi hade haft en labrador i familjen och tyckte det var en lagom storlek då jag ville springa i skogen och ha en hund som det var lite fart i…

 Jag och min dåvarande sambo som inte alls planerade att skaffa hund åkte helt plötsligt ner till Heimarkens i Nybro utanför Kalmar och där tultade Rossina över köksgolvet och hoppade upp i min famn! Två veckor senare hade hon flyttat hem till oss!

 Sen började det! Jag vet inte hur många timmar jag suttit och berättat för Lena om denna fantastiska, maxade, underbara, vackra…ja, det finns inte tillräckligt med superlativ att beskriva denna hund!

 Jag behövde i alla fall inte sakna en hund med fart i…jag saknade snarare lite lugna behagliga skogspromenader. Jag fick en Berner med jakt i, detta drag väcktes av hennes bästa hundkompis Peppe, men Rossina befordrade sig snabbt till jaktledare!

Hon skallade och gav sig inte, hon tog långa turer!

 Jag tog privatlektioner i vardagslydnad och ägnade en hel del tid till att försöka få ordning på Rossinas äventyrslusta, men inte tillräckligt med tid…många är historierna med frigående höns och tuppar och kaniner…att hon hoppade och fångade småfåglar i luften räknar jag inte som jakt.

   Nåt Rossina alltid hittade på våra promenader i Nackaskogarna var tomma pet-flaskor, ååhhh vad dom lät roligt när man bet lite i dom! Rossina sprang nästan alltid omkring med en knirkande pet-flaska i munnen. När det sedan var dags att koppla upp damen för att vi skulle korsa vägar på väg hem, så var det lögn i helsike att få madame att komma om hon hade en flaska i munnen. Den skulle hon ha själv och ännu hellre om den var sååå åtråvärd för matte! Där satt jag med en hög av konsums finaste kassler framför mig och en hund med en knirkande pet-flaska i munnen tre meter bort. Hon ville allt bra gärna ha den goda kasslern men ge sig …så där satt jag ibland upp till 40 minuter.

 Jag har fått väldigt mycket goda råd. Det bästa var nog när jag var på mentalbeskrivning med Rossina. Vi fick följa med bästisen Peppe när han och hans kullsyskon skulle beskrivas. Peppe är en Hovawart, så när jag kom med Rossina bland dessa Hovawart-människor utrustade upp till tänderna med allt man ska ha när man är en aktiv bruksmänniska, så var det som att komma in med en katt bland hermelinerna. Näsorna var allt lite skeptiska, gick hon inte lite konstigt? Sa dom när Rossina vaggade fram i sin finaste passgång. Ja hon var i alla fall friröntgad, försvarade Peppes matte.

  Precis där vi skulle samlas stod en bur med kaniner i, tur man har koppel och bara en hund! Jag frågade lite försiktigt om det möjligtvis gick att ta in kaninerna i huset under mentalbeskrivningen, men det gick visst inte. Det var visst bara jag som oroade mig för att det stod en bur med kaniner 50 meter från utgångspunkten av MH:t. Mentalbeskrivningen kom igång och vi var väl bland dom sista. Så blev det i alla fall vår tur.

  Att träffa människor är ju alltid trevligt och en hade en kamp-trasa YEAHH!! Rossina kampade för fullt med matte…med rolig människa…med matte igen…med…ja nu kom hon på!! Hon var lös, inget koppel och 50 meter bort en bur med KANINER!!!! Nu var det inte passgång som gällde utan GALOPP!!! Matte fick ett hjärta i halsgropen som stannade…mattes galopp är inte lika snabb som Rossinas. Det blev några varv runt kaninburen, kaninerna tog några varv inne i buren. En liten kanin tryckte sig skräckslagen mot burens galler och trodde hon var säker, blixtsnabbt var Rossinas käftar där och fläkte upp kaninens rygg genom gallret… jaha nästa moment i protokollet hette jakt-förföljande, jakt-gripande! Eftersom Rossina är (skriver är, för hon kommer alltid att finnas) världens intelligentaste hund (tyvärr) så hade hon antagligen läst protokollet!! Behöver väl inte skriva att hon kammade hem topp-poäng på dessa moment!

 På vägen till stationen med låtsaskaninen så kom ” RÅDET” från en ”rutinerad hund-människa”. Det löd ordagrant: ”-Jag har en kompis som har en rottweiler och han slog den i huvudet med en stol, och den har inte farit illa av det!” Tack för tipset, jag har i alla fall lagt det på minnet!  

  Nu har jag väl skrivit nog om Rossinas jaktmeriter. Tänkte övergå till en annan av hennes många begåvningar! Stjälandets ädla konst! En mer raffinerad tjuv får man leta efter!

 Nackareservatet är en fin skog, men har inte människorna i Stockholm några hem!!!??? Jag hatade, ja faktiskt hatade vackert väder när jag bodde i Stockholm, för det innebar att alla gick man ur huse och skulle ut i naturen=Nackareservatet! Värst var det när första vårsolen tittade fram. Människorna klädde av sig och la sig dolda av buskar eller högt gräs omöjliga för matte att se förrän det var för sent. Och då var det inte människorna matte såg utan Rossina springandes med en sko, tröja, väska eller någon annan tillhörighet i munnen till en oftast förbannad, ibland skrattande människa.

  Mest förbannade var nog golfspelarna…golf är ingen lek utan en sport på blodigaste allvar, jag vet för alla utom jag spelar golf i min familj! Golfare är nästan lika fanatiska som hundmänniskor! Ja, jag räknar mig själv till den senare kategorin. I alla fall, jag och Peppes matte brukade ta våra långpromenader vid 6-snåret på morgonen så att vi skulle få ha skogen för oss själva. Det värsta är att golfare tänker likadant, det finns en liten golfbana med 9 hål eller så i Nackareservatet. Rossina som är en alert tjej, upptäckte golfbollarna innan matte hann blinka! Rossina möblerade om bland bollarna med en rodnande, ursäktande matte efter sig, allt blir ju så mycket roligare när även matte engagerar sig i aktiviteterna! Golfsällskapet såg inte det komiska i situationen, det var inte vackra namn dom kallade Rossina för, även matte fick sig säkert nåt smeknamn.

 Min bror som bodde inne i stan skulle se efter Rossina några timmar. Han trodde att han kunde ha Rossina lös bland picknickande människor i en park i stan, det hade han haft med vår labrador! Det var visst några som blev av med lite pizza och nån boll som stals från några lekande barn. På nåt vis lyckades min bror fånga upp Rossina till slut. Lång är listan på människor som blivit av med matsäck eller om inte mat gått att få tag på så finns det alltid nåt annat att stjäla!

 Den mest utstuderade stölden var nog när Rossina stal en plånbok som låg nerstoppad i ett ytterfack på en väska! Jag, som ändå försökte få ordning på min hund, gick fot med Rossina. När vi kom till en parkering där det finns en grillplats drog Rossina på två röda, jag hämtade tillbaka min hund och konstaterade att det enda som stod där var några väl stängda väskor. Jag släppte iväg Rossina med ett varsågod. Rossina sprang till väskorna och letade febrilt efter något att stjäla! Hon stack ner nosen i ett ytterfack och fiskade upp en plånbok!!! NEJ, tänkte jag. Så var cirkusen igång igen! Rossina hade långt tidigare kommit på ett jätte bra knep som gick ut på att äta upp bytet hon stulit, många av mina vantar hade Rossina svalt på några sekunder, VICTORY! Detta fick inte hända med denna plånbok i finaste skinn och med ett innehåll!! Jakten satte igång! Matte plockade kontokort som ramlade ut samtidigt som jag ömsom bad och mutade med godis och ömsom befallde argt. Till sist fick jag tag i plånboken, puh, inget uppätet! Fiskaren som ägde plånboken skrattade åt situationen och allt var frid och fröjd för den här gången!

 När Rossina var dräktig i 7:e veckan var vi ute på en stillsam promenad vid stranden. En kompis till mig var med och vi gick och pratade så Rossina fick inte så mycket uppmärksamhet. Då tog hon till ett väl beprövat knep, hon hittade ett kvarglömt sol-linne som hon plockade upp. Nej, tänkte jag, bara hon inte sväljer det där! Hon var ju ganska stor eftersom hon väntade 13 valpar. Men det visste jag ju inte då. Jag försökte få henne att släppa linnet men hon gjorde det jag befarade, svalde det! Jag ringde veterinär och giftcentral. Försökte kräka henne genom att hälla salt i svalget men hennes välsignade tillstånd gjorde att jag inte vågade hälla i så mycket salt. Hon kräktes inte upp något linne. Jag var utom mig av oro. Just den kvällen skulle jag ha några vänner som jag sällan träffade på middag. Dom tyckte nog jag var lite hysterisk, tjatade väl om linnet som Rossina ätit hela kvällen. Rossina tog det hela med ro, hon låg som vanligt under matbordet. Hon fes bara lite mer än vanligt. Nästa dag kom linnet ut den naturliga vägen!! Nu tyckte nog mina vänner att jag var ännu konstigare för nu var jag helt euforisk!

 Ja, Rossina har skrämt mig rejält några gånger. Förutom historien med linnet så blev Rossina påkörd av en bil när hon var i 5:e-6:e veckan av dräktigheten. Hon blev helt chockad och det tog ett bra tag innan jag fick komma nära henne. Men även det gick bra.

 I mellandagarna, Rossina var nästan 7 år då, så var vi i Stockholm några dagar. En familj här hemma hade hand om hundarna. När vi var på väg hem ringde jag för att höra läget. Då hade Rossina varit borta i 3 timmar! Rossina var van vid att jag ropade på henne tills hon kom tillbaka från sina turer, så jag tror att hon orienterade sig mycket efter min röst. Så hade dom inte gjort utan dom trodde att hon skulle komma efter en stund. Rossina hade korsat en sjö, med dålig is(!!!) och antagligen förlorat orienteringen och fortsatt åt fel håll rakt in i sjumila skogen med sjöar med svag is, tågräls och bilvägar!! Vi åkte runt och ropade och letade fram till 3 på natten! Jag hade hela tiden sms-kontakt med en kompis till mig som har mediala förmågor. Hon fick telepatisk kontakt med Rossina som var trött och uppgiven och antagligen lagt sig ner för att dö. Hon fick igång henne och ledde henne till närmsta hus. Hon sms:ade mig att det kommer att gå bra men det tar tid. Detta var hoppet jag klamrade mig fast vid. Vi åkte hem för att fortsätta letandet tidigt nästa morgon. Klockan 5 ringer polisen. Rossina fanns i ett hus där dom gick upp 4.30 i ett samhälle med 3 hus ca 3,5 mil från där hon försvann!! Min övertygelse är att min vän räddade livet på Rossina den gången!

 Ja, många är historierna om denna min första Berner! Och fler finns det… Första hunden är väl lite extra speciell för alla. Jag har ju glädjen att ha hennes dotter, dotterdotter och dotterdotterdotter här hemma. Rossina har ju tyvärr även stimulerat jakten i dessa flickor, men hon har även varit en fantastiskt ompysslande och kärleksfull mamma här i flocken. Hon har lärt sina döttrar att plocka fästingar på varandra! Hon var en fantastisk mamma till sina 13 valpar, hon diade dom till dom var 8 veckor! Alla fick en sista slurk innan dom åkte med sina nya familjer! Fjollan och Berra (som var kvar) diade tills dom var 10 veckor! Hon har även varit en fantastisk extra-mamma till Fjollans och Bimbos kullar. Bimbos kull hade tre mammor som alla låg tillsammans med valparna i valprummet!

 Jag vill på detta sätt bevara minnet och tacka Rossina för allt!